En ekonomisk förening ska som hittills ha till syfte att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet. Det kooperativa kravet består, vilket innebär att medlemmarna ska delta i föreningens verksamhet på något sätt. En ekonomisk förening ska även fortsättningsvis bildas av tre eller fler fysiska eller juridiska personer som genom bildandet blir medlemmar i föreningen.
Antalet obligatoriska uppgifter i stadgarna för en ekonomisk förening har minskat enligt den nya lagen. Bland annat så ställs inte längre krav på att en förening i sina stadgar reglerar ändamålet med föreningens verksamhet, tidsfristerna för sammankallande av en föreningsstämma eller på vilket sätt som andra meddelanden än kallelser ska skickas till medlemmar och fullmäktige.
En grundläggande princip för ekonomiska föreningar är den så kallade öppenhetsprincipen som innebär att en förening är skyldig att godta nya medlemmar, om det inte finns objektivt godtagbara skäl för att neka medlemskap. Bestämmelsen om på vilka grunder medlemskap kan vägras förtydligas i den nya lagen.
För att motverka ekonomisk brottslighet genom att så kallade målvakter utses i styrelsen införs ett förbud mot att, utan godtagbara skäl, utse en styrelseledamot som inte avser att delta i verksamheten eller en vd som inte avser att utföra de uppgifter som följer med uppdraget.
Enligt den nya lagen ska ekonomiska föreningar registreras i ett nationellt föreningsregister som förs av Bolagsverket, i stället för som hittills i ett länsindelat register.
Föreningen är skyldig att till registret anmäla föreningens postadress och vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, vd, vice vd och särskild delgivningsmottagare. Vidare ska föreningen anmäla hur föreningens firma tecknas och vem som har firmateckningsrätt.
En ändring i styrelsens sammansättning och beslut om att utse eller entlediga en vd eller en särskild firmatecknare får enligt den nya lagen verkan först från den tidpunkt då anmälan om ändring kommer in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som anges i beslutet.
I den nya lagen klargörs att föreningsstämman ska fatta beslut om arvode och annan ersättning för var och en av styrelseledamöterna. Det är dock möjligt för en förening att i stadgarna reglera att stämman får besluta om en samlad ersättning till styrelseledamöterna som dessa sedan får fördela mellan sig utifrån till exempel arbetsinsats. Detta gäller även för andra kooperativa företagsformer.
I bostadsrättslagen och lagen om kooperativ hyresrätt införs dock ett undantag som innebär att dessa föreningar kan besluta om en samlad ersättning som styrelseledamöterna fördelar mellan sig, även om det inte regleras i stadgarna.
Kravet på att en ekonomisk förening ska ha minst en revisor och att större föreningar ska ha en auktoriserad eller godkänd revisor finns kvar i den nya lagen. Men det kommer inte längre vara möjligt att utse en revisor tills vidare. Uppdragstiden ska som utgångspunkt vara ett år, men det finns en möjlighet att i stadgarna bestämma en mandattid på upp till fyra år.
För att underlätta övergången till de nya reglerna får föreningar som har valt sin revisor tills vidare behålla revisorn till den första ordinarie föreningsstämma som hålls efter den 1 januari 2022. En förening som har en bestämd mandattid för revisorn som är längre än fyra år får behålla den revisorn till mandattidens utgång.
Alla som blir medlemmar i en ekonomisk förening är skyldiga att betala en medlemsinsats. Denna grundläggande skyldighet framgår nu av lagen. Det finns tre olika former av medlemsinsatser,
En nyhet i den nya lagen är att en förening som vill ta ut särskilda inträdesavgifter av nya medlemmar för att utjämna skillnaden mellan den obligatoriska insatsen och en andels värde måste ta in en bestämmelse om detta i sina stadgar. En förening som före ikraftträdandet utan stöd i stadgarna har tagit ut sådana inträdesavgifter kan dock fortsätta att ta ut inträdesavgifter utan stöd i stadgarna till och med den 30 juni 2020.
Lagen innehåller nya likvidationsgrunder. Styrelsen ska bland annat låta föreningsstämman pröva likvidationsfrågan om det råder betydande osäkerhet om föreningens ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Vidare är styrelsen skyldig att genast låta stämman pröva likvidationsfrågan om antalet medlemmar i föreningen under mer än en månad har varit mindre än tre.
När en större förening som är skyldig att lämna in årsredovisning och revisionsberättelse till Bolagsverket inte har gjort detta inom elva månader från räkenskapsårets utgång, kan Bolagsverket besluta om tvångslikvidation.
Tvångslikvidation kan också bli aktuell när en förening som är skyldig att ha en auktoriserad revisor eller godkänd revisor saknar sådan revisor.
En nyhet i den nya lagen är att när antalet medlemmar har blivit färre än tre, har föreningen sex månader på sig att återställa medlemsantalet till tre. Om detta inte sker, ska allmän domstol besluta om likvidation av föreningen.
Som ett alternativ till likvidation införs ett förenklat avvecklingsförfarande för mindre ekonomiska föreningar som inte har några skulder.
En ansökan om förenklad avveckling ska beslutas av föreningsstämman och det krävs att alla medlemmar är eniga om beslutet. Beslutet ska dessutom godkännas av samtliga styrelseledamöter.
En ansökan lämnas sedan in till Bolagsverket inom en månad från stämmobeslutet. Genom förfarandet upplöses föreningen och eventuella tillgångar skiftas, vanligtvis till medlemmarna. Om det efter en förenklad avveckling visar sig att föreningen ändå hade skulder kommer medlemmarna och styrelseledamöterna att bli personligt och solidariskt ansvariga för skulderna.
Äldre stadgebestämmelser som strider mot den nya föreningslagen blir utan verkan i och med ikraftträdandet. Många föreningar kommer alltså att behöva se över och ändra sina stadgar. Styrelsen har dock tid på att lägga fram förslag till nödvändiga stadgeändringar vid en föreningsstämma som hålls senast den 30 juni 2020.
Den nya föreningslagen träder i kraft den 1 juli 2018.
Civilutskottets betänkande 2017/18:CU25
Riksdagen har beslutat att skattillägg ska kunna tas ut även om du på eget initiativ rättar en oriktig uppgift i din inkomstdeklaration. Det gäller i de fall du gör en rättelse med anledning av att Skatteverket har informerat om en generell kontroll och rättelsen inte kommer in till myndigheten inom två månader.
Skatteverket kan påföra dig skattetillägg om du har lämnat en oriktig uppgift i din inkomstdeklaration. Men om du på eget initiativ rättar felet i efterhand ska du inte bli påförd något skattetillägg.
Det anses vara en rättelse på eget initiativ så länge som Skatteverket inte har upptäckt den oriktiga uppgiften. Har Skatteverket däremot ställt en fråga till dig som har samband med den oriktiga uppgiften är det för sent att komma in med en rättelse för att undvika skattetillägg. Detsamma gäller om Skatteverket beslutat om revision.
Anledningen till att skärpta regler införs är att det under senare år skett en kraftig ökning av rättelser på eget initiativ. Det kan ha sin förklaring i att Skatteverket har utökat sitt informationsutbyte med andra länder. Det har därför blivit svårare att undanhålla inkomster. Men även de så kallade läckorna om dolda tillgångar utomlands som exempelvis Panamadokumenten 2016 och Paradisläckan 2017 torde ha ökat intresset att på eget initiativ rätta tidigare lämnade inkomstdeklarationer.
För att effektivisera Skatteverkets kontrollmöjligheter införs en tidsmässig begränsning för rättelser på eget initiativ när Skatteverket aviserar riktade kontroller.
En rättelse anses inte vara på eget initiativ om Skatteverket har informerat om att en generell kontroll ska genomföras och rättelsen görs senare än två månader efter utgången av den månad informationen lämnades och rättelsen har en koppling till den generella kontrollen. I ett sådant fall får skattetillägg tas ut.
Reglerna om skattebrott vid rättelse på eget initiativ har utformats på motsvarande sätt.
Skatteverket ska på sin webbplats informera om de generella kontroller som kommer att genomföras. Informationen ska innehålla uppgifter om
Om du rättar ett annat beskattningsår eller en annan redovisningsperiod än den Skatteverket anger på sin webbplats, anses rättelsen vara på eget initiativ. Något skattetillägg får då inte tas ut.
Reglerna träder i kraft den 1 augusti 2018 och tillämpas på rättelser som görs efter ikraftträdandet.
Regeringens proposition 2017/18:144
Skattefriheten för förmån av privat hälso- och sjukvård slopas från och med den 1 juli 2018. De nya reglerna tillämpas på förmåner som arbetsgivaren betalar efter den 30 juni 2018.
Riksdagen har beslutat att från och med den 1 juli 2018 slopa skattefriheten för förmån av privat hälso- och sjukvård i Sverige samt vård och läkemedel utomlands. Samtidigt slopas arbetsgivarens avdragsförbud i inkomstslaget näringsverksamhet för denna typ av utgifter avseende anställda.
Det innebär att förmån av privat vård i Sverige blir skattepliktig för den anställde och att arbetsgivaren kommer att få avdrag med ett belopp som motsvarar förmånens värde. De nya reglerna för privat vård motsvarar vad som redan gäller när en arbetsgivare betalar för offentligt finansierad vård i Sverige som ges till en anställd.
Förmån av vård och läkemedel utomlands när en anställd insjuknar i samband med tjänstgöring utomlands kommer även fortsättningsvis att vara skattefri för den anställde. Skattefriheten behålls även för de statligt anställda som är stationerade utomlands när det gäller förmån av vård och läkemedel för den anställde och för medföljande familjemedlemmar.
Utgångspunkten för skattepliktiga förmåner är att dessa ska värderas till marknadsvärdet. Med marknadsvärdet avses det pris som den anställde skulle ha fått betala om han själv skaffat sig motsvarande varor eller tjänster.
Av förenklingsskäl ska dock förmån av sjukvårdsförsäkring värderas till det belopp som arbetsgivaren betalar i premie. Det motiveras med att premier för sjukvårdsförsäkringar varierar kraftigt bland annat beroende på den anställdes ålder och självrisken. Det skulle därför bli alltför administrativt betungande för både arbetsgivare och Skatteverket att fastställa ett marknadspris.
Förmånsvärdet kan dock justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Det kan bli fallet om förmånsvärdet avsevärt avviker från vad den anställde normalt skulle få betala för en sjukvårdsförsäkring.
I inkomstskattelagen finns ett antal bestämmelser som avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst. Denna försäkringsform som infördes 1950 erbjuds inte längre på marknaden. Den tas därför bort från skattelagstiftningen.
De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2018.
Förmån av hälso- och sjukvård och läkemedel anses tillhandahållen i samband med arbetsgivarens betalning av en utgift för hälso- och sjukvård eller läkemedel. Beträffande sjukvårdsförsäkring innebär det att förmånen tillhandahålls i och med betalningen av försäkringspremien. Eventuella premier betalda före ikraftträdandet för försäkringar som avser tid efter ikraftträdandet träffas således inte av de nya bestämmelserna.
Regeringens proposition 2017/18:131
Från och med den 1 juli 2018 kan du som är medlem i en fackförening få skattereduktion för din medlemsavgift. Det har riksdagen beslutat.
Den 1 januari 2007 avskaffades skattereduktionen för fackföreningsavgiften av den dåvarande Alliansregeringen. Nu när den återinförs kan du som är medlem i en arbetstagarorganisation få en skattereduktion motsvarande 25 procent av den avgift du betalar om din totala avgift under året uppgår till minst 400 kr.
Betalar du medlemsavgift till en utländsk arbetstagarorganisation kan även den ingå i ditt underlag för skattereduktion.
Din arbetstagarorganisation kommer att lämna kontrolluppgift på det du betalat. För att få skattereduktion för en utländsk fackavgift måste du själv lämna uppgift om underlaget i din inkomstdeklaration.
Reglerna träder i kraft den 1 juli och tillämpas på medlemsavgifter som betalas efter den 30 juni 2018.
Skattutskottets betänkande 2017/18:SkU21
En delägare hade fått en andel i en lantbruksfastighet genom gåva och ytterligare en andel vid ett senare tillfälle genom gåva med överlåtelseförbud. Enligt Högsta domstolen hade delägaren, trots överlåtelseförbudet, rätt att få hela fastigheten såld på offentlig auktion.
I det aktuella målet ägde fyra delägare gemensamt en lantbruksfastighet med en fjärdedel var.
En av delägarna ansökte om att fastigheten skulle bjudas ut till försäljning på offentlig auktion. Han hade fått en andel av fastigheten i gåva av sina föräldrar 1972 och en andel 2003.
Vid gåvan 2003 angavs det i gåvobrevet att ”överlåtelse av erhållen egendom får endast ske till bröstarvinge utan övriga delägares samtycke. Om överlåtelse skall ske till annan del-ägare i fastigheten skall då gällande taxeringsvärde vara det pris som då skall gälla”.
Vid gåvan 1972 fanns inget villkor om begränsad förfoganderätt.
Tingsrätten och hovrätten avslog delägarens ansökan med hänvisning till 6 § lagen om samäganderätt (1904 års lag). Högsta domstolen (HD) som kom att pröva målet konstaterade att eftersom det var fråga om en lantbruksenhet med mer än två delägare skulle prövning ske enligt 13 § lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter (1989 års lag).
Bestämmelserna om försäljning på offentlig auktion i de två lagarna överensstämmer innehållsmässigt med varandra, med den skillnaden att enligt 1989 års lag kan delägarna själva inte avtala bort rätten att begära försäljning. Men det har enligt rättspraxis, framhöll HD, inte ansetts hindra att det är möjligt att vid gåva av en lantbruksfastighet ställa upp villkor som med bindande verkan inskränker gåvotagarens rätt att begära försäljning.
Hänsynen till givarens respektive testators vilja har vid tillämpning av 1904 års lag inte ansetts motivera att ett överlåtelseförbud ska omfatta mer än vad som svarar mot den egendom som överläts i samband med att villkoret föreskrevs. Enligt HD bör detta även gälla beträffande lantbruksfastigheter. Att en givare inte kan uppställa en gåvoföreskrift i efterhand framgår av rättspraxis.
HD kom därför fram till att överlåtelseförbudet inte gällde i hela delägarens andel i fastigheten. Innehavet av den andel han erhållit i gåva 1972 berättigade honom att påkalla försäljning på offentlig auktion.
En advokat utsågs av HD till god man att ombesörja auktionen, fördela köpeskillingen och utfärda köpebrev.
Beslut 2018-05-25, mål nr Ö 4970-16
Från och med den 1 juli 2018 ska vissa företag lämna arbetsgivardeklaration på individnivå avseende ersättning för arbete per betalningsmottagare. För övriga arbetsgivare kommer reglerna att gälla från den 1 januari 2019.
Företag inom restaurang, bygg, tvätteri och frisör som ska föra personalliggare och som den 1 juli 2018 har 16 anställda eller fler ska från och med det datumet redovisa underlag för arbetsgivaravgifter och gjorda skatteavdrag på individnivå i arbetsgivardeklarationen, AGI. Av byggföretagen är det dock endast de som har SNI-kod 41 (byggande av hus) som omfattas av detta datum.
Redovisning i AGI ska göras för alla anställda, även för dem som inte ska antecknas i personalliggaren.
Den som omfattas av reglerna från den 1 juli ska fortsätta att lämna uppgift per betalningsmottagare även om antalet anställda eller andra förutsättningar skulle förändras efter det datumet.
Vid beräkning av hur många anställda ett företag har ingår även företagsledare, tjänstlediga och tillfälligt anställda per den 1 juli 2018.
Om företaget först efter den 1 juli får 16 anställda eller fler, tillämpas reglerna om AGI från och med den 1 januari 2019.
Den nya arbetsgivardeklarationen består av två delar. En del som avser uppgifter om arbetsgivaren och en del där han redovisar uppgifter för respektive betalningsmottagare. Det är ett nytt sätt att redovisa på, med en ny e-tjänst och en ny blankett. Redovisningsperioder och deklarationsdatum är däremot samma som tidigare.
Arbetsgivaren ska informera betalningsmottagaren om vad som redovisats om denne i AGI senast i samband med att arbetsgivardeklarationen ska vara Skatteverket tillhanda.
Arbetsgivaren är skyldig att skriftligen ändra felaktiga individuppgifter och komplettera med saknade individuppgifter. Det gäller inte bara sådana uppgifter som har betydelse för avgifter och skatteavdrag. Det omfattar alla uppgifter om betalningsmottagaren som har lämnats eller skulle ha lämnats i AGI.
Uppgifter om ändring eller tillägg ska lämnas snarast. Det är alltså inte något som ska vänta till nästkommande AGI.
De företag som ska lämna AGI från den 1 juli ska även lämna kontrolluppgift på samma sätt som övriga arbetsgivare senast den 31 januari 2019. I kontrolluppgiften ska den sammanlagda ersättningen och gjorda skatteavdrag för hela inkomståret 2018 redovisas, det vill säga även den del som har redovisats i AGI.
För kalenderåret 2019 gäller nya regler. Kontrolluppgift ska då endast lämnas i de fall då ersättningen inte har redovisats och inte heller skulle ha redovisats per betalningsmottagare i AGI.
Skatteutskottets betänkande 2016/17:SkU21
Bokföringsbrott föreligger när någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen till exempel genom att underlåta att bokföra affärshändelser, bevara räkenskapsinformation eller lämna oriktiga uppgifter i bokföringen.
För ett aktiebolag innebär bokföringsskyldigheten bland annat att den löpande bokföringen ska avslutas med en årsredovisning. Årsredovisningen måste upprättas i sådan tid att den kan läggas fram vid den årsstämma som ska hållas i bolaget inom sex månader från räkenskapsårets utgång. Att inte upprätta årsredovisning i tid kan därför utgöra bokföringsbrott enligt brottsbalken.
Straffskalan för bokföringsbrott av normalgraden är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader.
Förseningar på mer än fem månader bedöms vanligtvis som bokföringsbrott av normalgraden, oavsett omständigheterna i övrigt. Vid förseningar på mellan tre och fem månader vägs även övriga omständigheter in.
När årsredovisningen upprättats sent beaktas även det informationsunderskott som förseningen ger upphov till för till exempel aktieägare, banker och leverantörer. Ju högre omsättning och ju fler intressenter bolaget har, desto allvarligare är det att årsredovisningen blir försenad, framhåller Högsta domstolen, HD. En försening framstår som mer allvarlig än den annars skulle ha varit om bolaget har ekonomiska problem. I ett sådant fall kan även en försening som understiger fem månader anses vara brott av normalgraden.
Mot bakgrund av lagstiftarens strävan att enstaka och kortvariga förseningar inte ska leda till straff finns det sällan anledning att bedöma förseningar som understiger fyra månader som annat än ringa brott, påpekar HD.
I det första målet HD avgjorde hade Thomas åtalats för att han, i egenskap av ställföreträdare för AF AB, inte inom föreskriven tid avslutat den löpande bokföringen med en årsredovisning.
Förseningen av årsredovisningen hade uppgått till strax under fem månader. En sådan försening kan, enligt HD, som utgångspunkt bedömas som ringa brott. Bolagets redovisade omsättning som uppgick till 387 000 kr för det aktuella räkenskapsåret uteslöt inte att brottet kunde anses som ringa.
Av den årsredovisning som upprättats framgick emellertid att bolaget under de senaste två räkenskapsåren haft negativa rörelseresultat som inte var obetydliga och att bolagets egna kapital på den aktuella balansdagen var negativt. En försening av årsredovisningen var därmed särskilt ägnad att få menliga följder för bolagets intressenter, framhöll HD. Graden av oaktsamhet från Thomas sida framstod därför som betydande.
Enligt HD kunde det inte uteslutas att förseningen till viss del sammanhängde med vissa samarbetsproblem som Thomas haft med anlitad revisor. Men med beaktande av de uppgifter som framkom i målet var HDs uppfattning att förseningen främst förorsakats av grundläggande brister i bolagets bokföringsrutiner, rutiner som det ålåg Thomas i hans egenskap av styrelseledamot att övervaka. Vid en samlad bedömning kunde bokföringsbrottet därför, enligt HD, inte anses som ringa brott.
Thomas dömdes för bokföringsbrott till villkorlig dom och 40 dagsböter.
Dom 2018-02-28, mål nr B 1384-17
I det andra målet hade Peter åtalats för att han, som företrädare för SM AB, cirka nio månader för sent låtit upprätta bolagets årsredovisning.
Enligt Peter borde hans brott bedömas som ringa. Bolaget hade anlitat en redovisningskonsult som skötte bokföringen och han hade därför saknat anledning att tro att allt inte var under kontroll. Men HD påpekade att det är bolagets ställföreträdare som är ansvarig för bolagets bokföring och årsredovisning. Detta ansvar kan inte överlåtas på någon annan.
Förseningen av årsredovisningen hade överstigit fem månader. En sådan försening bör, som utgångspunkt, bedömas som bokföringsbrott av normalgraden framhöll HD. Det fanns dock omständigheter som gav anledning att överväga en mildare rubricering. En sådan omständighet var att verksamheten hade haft en förhållandevis begränsad omfattning. Den redovisade omsättningen hade uppgått till cirka 200 000 kr för det aktuella räkenskapsåret och antalet transaktioner hade uppgått till endast 15–30. Men när det är fråga om en försening på mellan åtta och nio månader kan emellertid brottet inte anses som ringa annat än under mycket speciella omständigheter. Några sådana omständigheter förelåg, enligt HD, inte i detta fall.
Peter dömdes för bokföringsbrott av normalgraden till villkorlig dom och 40 dagsböter.
Dom 2018-02-28, mål nr B 1555-17
I det tredje målet hade Mona åtalats för att hon, som ensam styrelseledamot i IFAB AB, inte upprättat bolagets årsredovisning i föreskriven tid utan först med knappt fem månaders försening. En sådan försening kan, som utgångspunkt, bedömas som ringa brott.
I detta fall, ansåg HD, måste det beaktas att bolagets verksamhet varit förhållandevis omfattande med en redovisad omsättning om cirka 2,9 miljoner kr för det aktuella räkenskapsåret. Det hade också framkommit att bolaget under det sista räkenskapsåret gått med en inte obetydlig förlust som uppgick till cirka en kvarts miljon kronor och att det egna kapitalet vid räkenskapsårets utgång var negativt. En försening av årsredovisningen var, enligt HD, därmed särskilt ägnad att få menliga följder för bolagets intressenter.
Vid en samlad bedömning kom HD fram till att bokföringsbrottet därför inte kunde bedömas som ringa. Det gällde, enligt HD, även med beaktande av vad Mona har uppgett om att hon hade begränsade kunskaper om bokföring, att hon på grund av bolagets ekonomiska situation inte kunde betala bolagets bokförare och att hon hade svårigheter på det privata planet, kopplade till sina barns hälsa.
Mona dömdes för bokföringsbrott av normalgraden. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter.
Dom 2018-02-28, mål nr B 5604-16
För en anställd med bilförmån är förmån av trängselskatt vid privat körning som arbetsgivaren betalar en separat skattepliktig förmån från och med den 1 januari 2018. Förmånen värderas till marknadsvärdet av trängselskatten vid de privata passagerna.
Arbetsgivaren kan ingå avtal med den anställde att han själv ska betala trängselskatterna för den privata körningen, det vill säga det motsvarande belopp som förmånen skulle uppgå till, så att ingen skattepliktig förmån uppkommer.
Skatteverket redovisar i ett ställningstagande en modell som kan tillämpas utan förmånsbeskattning när en anställd haft körningar som medfört trängselskatt både privat och i tjänsten.
Enligt Skatteverkets modell avtalar arbetsgivaren med den anställde att han genom nettolöneavdrag först betalar ett belopp som motsvarar hela totalbeloppet för trängselskatt enligt beslutet från Transportstyrelsen för bilen i fråga. Vid denna tidpunkt har varken arbetsgivaren eller den anställde kännedom om fördelningen mellan tjänstekörning och privat körning. Sedan har den anställda rätt att med ett avräkningsunderlag som visar vilka passager som avsett tjänstekörning återfå motsvarande delbelopp från arbetsgivaren. Genom detta avtal och i och med att full betalning görs för den privata trängselskatten uppstår ingen skattepliktig förmån, konstaterar Skatteverket.
Som alternativ till ett nettolöneavdrag kan den anställda själv betala skattebeslutet från Transportstyrelsen, och gör därmed ett utlägg för arbetsgivaren motsvarande den del av fakturan som avser tjänsteresor.
Ylva som bor i Stockholm är anställd av AB Bil och har en förmånsbil. Under januari påförs trängselskatt för bilen vid både tjänsteresor och privata resor.
AB Bil får i mitten av februari beslutet från Transportstyrelsen med ett totalbelopp på 800 kr, och gör ett nettolöneavdrag med motsvarande belopp på Ylvas lön. Denna betalning till arbetsgivaren avser betalning för förmånen. Ylva har nu en fordran på arbetsgivaren på den del av totalsumman som motsvarar tjänsteresorna, men denna fordran är ännu inte beloppsbestämd.
Ylva upprättar ett underlag för sin fordran med körjournalen som underlag, och som via proportionering av passagerna visar att 300 kr av de 800 kr hon betalat avser trängselskatt vid tjänsteresor. Arbetsgivaren betalar ut beloppet till Ylva. Denna utbetalning avser reglering av den fordran Ylva haft på arbetsgivaren, och avser därför varken lön, kostnadsersättning eller utlägg för utgifter. Utbetalningen föranleder således ingen redovisning till Skatteverket.
AB Bil betalar fakturan från Transportstyrelsen i slutet av mars.
Skatteverkets ställningstagande 2018-02-15
Företag som bedriver verksamhet med fordonsservice, kropps- och skönhetsvård samt grossistverksamhet med livsmedel och tobak ska föra personalliggare från och med den 1 juli 2018.
Regeringen föreslår i en proposition att systemet med personalliggare utvidgas till att även avse fordonsserviceverksamhet, livsmedels- och tobaksgrossistverksamhet samt kropps- och skönhetsvårdsverksamhet.
Med fordonsserviceverksamhet avses underhåll och reparation av personbilar, lastbilar, bussar, motorcyklar och mopeder. Exempel på arbeten som utgör fordonsserviceverksamhet är reparationer, lackering, glasarbeten, tvätt, rekonditionering, hjulskifte och däckservice.
Näringsverksamhet som avser vidareförsäljning av livsmedel, drycker och tobak till andra än konsumenter, räknas som livsmedels- och tobaksgrossistverksamhet. Begreppet vidareförsäljning innebär att kravet på personalliggare inte omfattar producenter som till exempel bönder och fiskare.
Med kropps- och skönhetsvårdsverksamhet avses behandling av en persons kropp eller omsorg om en persons yttre, dock inte åtgärder som normalt utförs av hälso- och sjukvårdspersonal.
Till denna verksamhet räknas även frisörer som redan idag omfattas av kravet på personalliggare.
Exempel på kropps- och skönhetsvård är hårvård, ansiktsbehandlingar, håltagning i näsa, navel och öron, nagelvård, sminkning, tandblekning, tatuering, massage och ljusterapi.
I propositionen föreslås dessutom en utvidgning av vad som ska omfattas av skyldigheten att föra personalliggare vid så kallad blandad verksamhet. Om en näringsidkare bedriver både verksamhet som omfattas av skyldighet att föra personalliggare och annan verksamhet i samma verksamhetslokal, ska nödvändiga identifikationsuppgifter löpande dokumenteras i personalliggaren för de personer som är verksamma i den andra verksamheten.
Det föreslås också att nödvändiga identifikationsuppgifter löpande ska dokumenteras i personalliggaren när arbete utförs av enskilda näringsidkare, företagsledare i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag och dessa personers familjemedlemmar i de fall det finns en skyldighet att föra en personalliggare.
Ett nytt system med månadsvis rapportering på individnivå av löner och skatteavdrag införs stegvis i arbetsgivardeklarationen.
Företag som upprättar personalliggare börjar med månadsvis rapportering redan den 1 juli 2018, om de har minst 15 anställda. Men det gäller inte de branscher som omfattas av denna proposition. De kommer att omfattas av det nya systemet från och med den 1 januari 2019.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Regeringens proposition 2017/18:82
Regeringen föreslår i en proposition att bestämmelserna om en karensdag ska ersättas av ett karensavdrag i sjukförsäkringen.
Dagens regler om en karensdag innebära att arbetstagare med koncentrerad arbetstid får ett relativt högt avdrag om karensdagen inträffar under en dag med ett långt arbetspass. Vidare innebär bestämmelserna att arbetstagaren kan undvika avdrag motsvarande en hel dagsinkomst (karensdag) om han eller hon sjukanmäler sig sent på dagen.
För att uppnå en mer rättvis karens föreslår regeringen att karensdagen ersätts av ett karensavdrag.
Genom att ersätta bestämmelsen om karensdag med en bestämmelse om ett karensavdrag kommer sjuklön att kunna lämnas för samtliga dagar i sjuklöneperioden. Karensavdrag för sjuklön ska motsvara ett avdrag på 20 procent av den sjuklön som arbetstagaren beräknas få under en genomsnittlig vecka.
För att kunna beräkna en genomsnittlig veckoersättning i form av sjuklön behöver arbetstagarens genomsnittliga arbetstid per kalendervecka kunna räknas fram. Den i anställningsavtalet överenskomna tjänstgöringsgraden, eller det som i övrigt har avtalats gällande tjänstgöringsgrad, bör kunna användas till ledning för en sådan beräkning.
Med en vecka avses en kalendervecka, det vill säga en tidsperiod om sju dagar måndag till söndag. En kalendervecka är vald utifrån tanken om att karensavdraget ska vara andelsmässigt densamma för alla försäkrade oavsett antal arbetade timmar per vecka och oavsett hur dessa timmar är förlagda över veckans sju dagar.
För det stora flertalet försäkrade kommer avdraget storleksmässigt i pengar motsvara det nuvarande avdraget som sker i form av en karensdag.
Den närmare beräkningen av karensavdragets storlek ska få bestämmas genom kollektivavtal.
De nya reglerna om karensavdrag ska träda i kraft den 1 januari 2019 och avse nya sjuklöneperioder som inleds från och med den dagen.
Regeringens proposition 2017/18:96